Efter att ha sett TelilaSoneras ordförande Marie Ehrling samt deras tillförordnade VD Per-Arne Blomquist i Uppdrag Granskning ikväll kan jag bara konstatera att den nya ledningen inte tycks ta denna kris på större allvar än den tidigare. En tillförordnad VD som vägrar erkänna faktum, trots att Uppdrag Granskning serverar dem på ett fat och en ordförande som inte satt sig in i vad bolagets kris handlar om.
Hur kan en ordförande som tillsattes strax efter ett år präglat av skandaler, sätta sig framför en journalist från Uppdrag Granskning utan att ha brytt sig om att sätta sig in i ämnet (har hon ens sett Uppdrag Gransknings första program om deras diktatur-härva ”De svarta lådorna” – kan man fråga sig)? På frågan om hur deras SORM-avtal går ihop med deras nya principer om yttrandefrihet svarar Ehrling frågande ”Sorm? Nu är jag nog inte riktigt med på vad du menar?” Än en gång måste Uppdrag Granskning förklara för TeliaSoneras ledning hur deras avtal i diktaturer ser ut. Efter Ehrlings tal på TeliaSoneras stämma i år fick jag någonstans lite hopp. Kanske kom det här äntligen någon som skulle ta tag i den här röran. Men nu är det hoppet släckt igen och för mig är tanken på att TeliaSonera på riktigt ska bli ett etiskt bolag och ta sitt ansvar, tills vidare som bortblåst. Detta kan förstås förändras den dagen de kommer med konkreta lösningar på hur de ska göra med sina SORM-avtal i diktaturer där rättslösa samhällens lagar uppenbarligen går före TeliaSoneras nya principer om yttrandefrihet och integritet, och så förstås den dagen de inte skickar miljarder till Uzbekistans president-dotter Gulnara Karimova, eller till vad de kallar hennes ”välgörenhetsprojekt” (läs: hur man mutar eller i alla fall direkt sponsrar en av världens värsta förtryckarregimer på ett lite snyggare vis).
Jag upprepar det jag sade i kvällens Uppdrag Granskning om TeliaSoneras arbete när det gäller privacy, integritet och yttrandefrihet: Än så länge är det bara fina ord.
I Uppdrag Gransknings ”Business as usual” kunde ni också se TeliaSoneras presschef säga ”någonstans måste man börja” (då menade han de nya principerna om yttrandefrihet, de där TeliaSonera medvetet och strategiskt lagt sig platt för diktaturerna och infört en paragraf som innebär att lokala lagar i rättslösa samhällen går före). Min fråga till TeliaSonera blir då – När börjar ni?
